Atari 2600 – det seglivade originalet

Atari 2600 – det seglivade originalet

1973 värvade Atari ett företag vid namn Cyan Engineering med avsikten att framställa en konsol som skulle vinna historiens andra konsolkrig. Projektet kallades Stella, döpt efter en anställds cykel. Vid den här tiden kunde konsoler bara spela spel som man under utvecklingen av själva konsolen programmerat in att den skulle kunna spela. Stella skulle skilja sig från det här genom att även kunna spela spel från spelkassetter – konsolen skulle alltså ha en egen CPU. En revolutionerande förändring.

Man blev dock inte först med detta. Fairchilds Video Entertainment System släpptes i augusti 1976 och blev alltså den första konsolen att inte ha spelen inbyggda i konsolen. Stella var ännu inte redo att släppas på marknaden men Atari insåg att man var tvungen att släppa sin produkt före marknaden fyllts med olika varianter på Channel F, vilket man själva hade erfarit efter succén med Pong.

Atari hade dock inte pengar nog att få klart systemet snabbt, så grundaren Nolan Bushnell vände sig till Warner Communications och med löftet om att de snart skulle få igång produktionen av Stella-konsoler sålde han företaget för 28 miljoner dollar. Man anställde Jay Miner (1932-1994), som lyckades få ett antal platstagande komponenter att bli ett microchip kallat TIA. Konsolen kostade nästan hundra miljoner att utveckla men utan Miner hade det sannolikt blivit dyrare.
Konsolen släpptes i oktober 1977, kostade 199$ och hade ett grundutbud på nio titlar. Atari döpte konsolen till det lagom charmiga Video Computer System vilket var ganska lätt att blanda ihop med vad Fairchild kallade sin konsol. Därför valde Fairchild att döpa om sin konsol till Fairchild Channel F. Marknaden var nu ganska skeptisk till spel i största allmänhet då Pong-klonerna hade bränt ut sig och många tycktes ha tröttnat. Under 1977 sålde Atari bara 250 000 av sin VCS.

Produktionen skedde inledningsvis i Sunnyvale i Kalifornien och de maskinerna som utvecklades där är i dag hett eftertraktade samlarobjekt då det går att urskilja vissa olikheter i konsolernas uppbyggnad. 1978 flyttades produktionen till Hong Kong.

1978 var också ett mörkt år för företaget. Man sålde bara 550 000 exemplar av 800 000 tillverkade och Bushnell bad Warner Communications om pengar för att kunna täcka förlusterna. Warner och Bushnell var inte överens om saker och ting. Fiaskot, som det vid den här tidpunkten såg ut att vara, var säkert en anledning till att Bushnell under 1978 lämnade företaget.

Med tiden började människor så smått inse att det faktiskt gick att spela andra spel än Pong. Programmerarna lärde sig hantera hårdvaran och utnyttja den till max, och plötsligt började det se ljusare ut igen.

I januari 1980 släppte man ett för konsolen väldigt viktigt spel. Atari köpte rättigheterna till Taitos arkadsuccé Space Invaders och det gav företaget en fördubbling i sålda enheter under 1980, då företaget också gick med två miljarder dollar i vinst. Spelet i sig själv drar in 100 miljoner dollar och programmeraren Rick Mauer får bara $11 000 av dessa. Han utvecklar aldrig mer något spel åt Atari.

Även under de nästkommande två åren fortsatte trenden; 1982 såldes 8 miljoner enheter. Man utvecklade under de här åren också nya modeller av sin konsol, bland annat en helsvart som kallades för Darth Vader. 1982 släpptes Atari 5200 vilket gjorde att man för första gången officiellt valde att kalla sin VCS för Atari 2600.

Man försökte även göra släktingar till sin gamla konsol, bland annat en 2700 med trådlösa kontroller. Dessvärre visade det sig att kontrollerna även kunde kontrollera grannens tv-spel och farsans garageport, så den släpptes aldrig på marknaden. Istället släppte man i Japan en konsol kallad Atari 2800 vilket visade sig vara dödsdömt då Nintendo släppte NES kort därefter. Andra idéer Atari laborerade med var bland annat holografi, röststyrdhet och tankeläsning.

Atari fortsatte växa tills man hade en av de största research- & develop-(R&D)-avdelningarna i Silicon Valley. Mycket av avdelningens pengar spenderades på helt knasiga projekt som knappt hade med teknik, och än mindre med spel, att göra. Atari försökte dessutom tillverka många uppföljare till sin 2600 men ingen slog igenom riktigt, vilket inte oroade Warner Communications. Det tycktes inte finnas något slut på försäljningen av Atari 2600-enheter och Atari stod för hälften av företagets intäkter.

Programmerarna på Atari var inte nöjda eftersom de inte fick ha med sina namn i spelen. Många lämnade företaget och bildade tredjepartstillverkare som Activision, vars titlar snabbt blev mer populära än Ataris egna. Man försökte stoppa tredjepartstillverkare som en följd av detta men förlorade i rätten och snart vimlade det av tredjepartstillverkare som Activision, Coleco och Imagic.
Ataris starkaste vapen var alltjämt de tunga licensspelen. Man köpte Pac-Man-licensen (det var ju ett arkadspel tidigare) och E.T.-licensen (E.T. är en film som du har sett) vilket var två enorma förlustaffärer.

Tredjepartstillverkarnas spel var dessutom ofta väldigt undermåliga och snart hade marknaden fått nog. Marknaden kraschade i den s.k. tv-spelskraschen 1983. Kraschen innebar att Atari började förlora enorma summor pengar, under en period mer än $10 000 per dag. Warner Communications gick nästan i konkurs som en följd av det här och man blev väldigt trötta på att finansiera Atari och letade efter potentiella köpare. Jack Tramiel, grundare av Commodore Business Machines, köpte företaget och även om Tramiel ville satsa på hemdatorer så fortsatte Atari 2600 sälja hyfsat bra och 1986 kom det en ny version av konsolen, den här gången marknadsförd som ett budgetsystem (den kostade under $50 dollar) med många klassiska titlar.

Den nya versionen innebar att konsolen fick något av en ny vår. Atari började återigen utveckla nya spel och man stöddes av många tredjepartstillverkare. I USA och Europa fortsatte konsolen säljas fram till 1990 och i Asien något år till. Tillverkningen upphörde första januari 1992 vilket gör konsolen till en av de mest långlivade i historien med sina fjorton år och två månader. Totalt skeppades ungefär 40 miljoner enheter.

Några av de mest populära spelen till Atari 2600 var Space-Invaders, Pole Position, Asteroids och Atlantis. Vissa spel så som Space Invaders spelas än i dag av många människor och konsolen får definitivt anses vara Ataris största åstadkommande på spelmarknaden, vilket i och för sig inte säger så mycket med det företagets otroligt besvärliga historia.

Lämna ett svar