Tureborg – en modern medeltidsborg

Tureborg – en modern medeltidsborg

 

Uddevalla är vida känt för… ingenting.

Det är kanske den mest anonyma staden i landet. Nästan 60 000 personer i kommunen och inte en kändis eller tidningsrubrik, inte ett knyst. Inte ens Peter Wahlbeck kommer från Uddevalla.

Kanske är det därför Tureborgen inte är mer omtalad.

I början på det lagom gladlynta 1850-talet föddes en Ture Malmgren, son till tryckeriägaren och tidningsmannen Carl Gabriel Malmgren. Han reste runt i Europa i unga år innan han återvände till Sverige och grundade tidningen Bohusläningen.

Inspirerad av de medletidsborgar han sett under resor till Tyskland valde han, rik på pengar och inflytande, att helt sonika bygga en nationalromantisk medeltidsborg i Uddevalla. Byggandet inleddes 1899 och först tolv år senare blev det invigningspartaj, trots att borgen kanske egentligen inte var helt klar.

Tureborgen innehöll ett fyrtiotal rum, bland annat ett musikrum med tre pianon, en kägelbana (det vi i dag kallar bowling) och mängder med konstrum. GIvetvis fanns det också lönngångar i borgen, vilka öppnades genom en dold knapp i träpanelen.

Tures hälsa var dock inget vidare. Bara några år efter invigningen kunde han inte längre ta sig till borgen då han var svårt märkt av diabetes, utan fick betrakta den från avstånd. Han hade en önskan om att bli begravd i ett rum inuti berget, något som dock inte kom att bifallas på grund av dåvarande lagstiftning.

Borgen började efter Ture Malmgrens död 1922 att sakteliga förfalla, trots att det var en mycket vanlig besöksattraktion.

En August Löfgren köpte i början av 40-talet borgen med intentionen att stycka upp tomten i flera delar och sälja till ett flertal intressenter. Inga bud inkom dock. Några privata intressenter,  lokala organisationer och orealistiska drömmar om att flytta borgen till Stockholms skärgård uppkom genom åren, men inget hände.

Istället lät man under andra världskriget borgen fungera som förläggning, med det fina tillägget att borgen också fungerade bra för flygspaning. Soldaterna odlade potatis på gården, bra då det under kriget var ransonerat… och dessutom kan ju potatis bli till brännvin.

Tureborg (eller Tureborgen, smaksak) brinner ned

Byggmästaren Kjell Stolt köpte 1949 borgen för att riva den och återanvända timret. Men bara dagar innan ett beslut om rivningen skulle fattas av kommunen, så brann borgen ner till grunden den 26 november 1950.

VIssa menar att branden var en olyckshändelse, kanske ett par buspojkar från trakten som tjyvrökt eller gjort upp en eld. Andra menar att det nog var ett beställningsjobb. Borgen hade börjat bli farlig och någon var tvungen att antingen riva borgen eller ta ansvar för den. Att helt enkelt bränna upp den kan varit den enklaste lösningen, särskilt som Kjell Stolts intäkter från återanvändningen av timret troligtvis inte hade täckt rivningskostnaderna.

I dag återstår ruiner av borgen, illa omhändertagna av kommunen men desto bättre av Sällskapet Tureborgen (tack för omslagsbilden btw). 

Turistbyrån i Uddevalla lär visserligen ha ett otroligt jävla slappt jobb, men förbannar nog ändå äldre tiders negligering av vad som i dag kanske hade varit ett av landets främsta sevärdheter.

 

Lämna ett svar