Var är alla dvärgar och vad är grejen med Greyhound-gubbarna?

På bussen hem upptäckte jag att min mp3-spelare var urladdad och därför började tänka över två av livets stora frågor.

1. Var fan har alla dvärgar tagit vägen? När jag var liten såg man då och då en och annan dvärg. Givetvis är det så att konceptet med medicinering genom tillväxthormoner och dylikt avstannat dvärgproduktionen, men det borde väl finnas en och annan gammeldvärg någonstans?

Under mina första år på Smålands nation brukade det ibland vara en aggressiv dvärg på klubbarna. Han tycktes tänka att hans ofördelaktiga situation gav honom rätten att antasta kvinnor, slåss och bete sig allmänt odrägligt.

Jag språkade aldrig med honom, men han blev nummer 57 på min ”bucketlist”: ”slå en dvärg”. Detta tycks nu bli en av de svåraste uppgifterna. Var är dvärgarna?

2. Många människor skaffar ju en hund som både till sätt och utseende påminner om dem själva.

Plastbrudar har sina meningslösa prydnadshundar. Familjen Svensson har en golden retriever som följer instruktioner. Tuffe Uffe har en schäfer som dyrkar lås och brygger tjack. Fina Stina har en präktig pudel.

En grupp viker emellertid av:

Medelålders plufsiga män tycks ha en intern tävling i grenen ”mest aerodynamisk hund”. Som blivande medelålders plufsig man är det här naturligtvis intressant både ur ett antropologiskt perspektiv och som ren självbevarelsedrift:
vad är konsekvenserna av att ha en hund som enkelt fångas av vinden istället för en som bara glider igenom?

En teori är att många av dessa män är ensamstående och att en exempelvis en saluki uppfyller många moderna kvinnoideal. Långbent och mager med långsmala ansikten och ömmande ögon. Män som skaffar en saluki vill egentligen ha ett rådjur. Och snarare än ett rådjur vill de ha en kvinna. Somliga av mina ex hade vissa salukitendenser.

Men ändå. Den medelålders plufsige mannen brukar ha en traditionellt positiv egenskap kallad ”lagom rationell”. Och det finns liksom inget nyttoperspektiv i att ha en greyhound. Den är snabb och funkar bra i motvind liksom; när hade du senast behovet av en sådan hund?

En powernap på det, så kanske bilden klarar – men input är välkommen. Jag är blott en man vars öde är att i sinom tid skaffa en saluki – jag har inte alla svaren.

Lämna ett svar